C H R I S T I E

Jag har valt att inte ha dig i mitt liv, att amputera dig ur mitt hjärta.
Jag har valt att leva och inte krypa ihop och dö även om jag gör just det litegrann varje dag.
Det blir lättare att gå upp på morgonen och att somna om natten, nej, inte lättare, det blir möjligt, när vi inte har kontakt med varandra. Det betyder inte att jag gått vidare, att jag inte saknar dig och att mitt hjärta inte fortfarande värker och att allt annat är meningslöst. Alla kärleksaffärer är distraktioner från den största och smärtsammaste sanningen: Du ska gifta dig, med någon annan.

Jag vet inte hur man gör när man släpper taget och förtränger sitt livs kärlek. För du var det. Den sista pusselbiten som fick allt annat att stämma. Men du vill inte ha mig i ditt pussel. Du vill ha min vänskap men inte min kärlek och jag vet inte hur man gör när man stänger av kärleken.

Det är lättare att leva när du inte hör av dig. Jag glömmer dig aldrig. Men jag tänker inte på dig lika ofta när dina meddelanden är frånvarande. Men så händer det, som vanligt. Precis när jag börjar få ordning på saker, när livet äntligen börjar få bemärkelse igen. Så river du upp såren; Du saknar mig, du hoppas att jag kan släppa taget om hoppet och den stora kärleken så att vi kan vara vänner.

Jag saknar dig också. Men du har aldrig älskat någon som jag älskar dig, du skulle aldrig våga öppna ditt hjärta som jag. Så du kan aldrig någonsin förstå hur ont det gör varje gång du hör av dig och jag blir påmind än en gång. Du ska spendera resten av ditt liv med någon annan och jag ska spendera mitt med att försöka fylla tomrummet du lämnat mig med.

bilden du tog utanför mitt fönster.
minnena från rummet som förändrade mitt liv för all framtid.