Jaha, då var man bränd...
svart söndag
Jag vet att det är onsdag nu, men allt har varit lite dimmigt de senaste dagarna.
I söndags bestämde sig ngn idiot för att gå igenom min handväska när jag hämtade kaffe. Jag hade lämnat handväskan i ett låst klassrum och när vi kom tillbaka var dörren öppen, och hanväskan tömd på värdesaker.
Jag märkte först att jag saknade min mobil när kursen var slut och jag skulle ringa Sue för att vi skulle till IKEA. Jag tänkte att någon kanske råkat få med sig den av misstag. Jag ringde henne från receptionen och sa att jag var påväg hem till henne. När jag skulle gå ner till tunnelbanan märkte jag att min bussficka var tom. Mitt nya SL-kort var borta. Det var en dag gammal(!!) 700kr åt helvete... Frustrerad gick jag in på pressbyrån för att köpa en remsa. Då insåg jag att min plånbok var tom.
Den vidrigaste känslan var nog att veta att någon främmande person tagit sig friheten att rota runt bland mina saker. Jag kanske borde känna empati för personen som måste ta andras saker för att överleva. Men nej. Det enda jag känner är blint hat. Jag har blivit kränkt. Någon har trampat på mig och jag fick inte en chans att säga ifrån. Känner mig totalt överkörd. Jag var tvungen att slänga upp ett sånt där pinsamt event på facebook för att få nummer till alla mina vänner igen så fort som möjligt då jag förstås inte hade sparat ner telefonboken på datorn. Pisshelvete.
Det blev inget IKEA, var för sänkt för att göra ngt som helst.
Är väl på fötter igen nu, men istället har jag fått skrivkramp...
Jag hatar människor.
Katrin Zytomierska har fått foten.
Personligen tycker jag nog att Katrin Zytomierska får lite väl mycket luft som det är. Media är fullt med så jävla mycket skit nuförtiden. När ska det egentligen tas lite ansvar? Barnen som sitter klistrade framför dumburken har inget som helst filter och tror att det är helt okej att kalla någon för homosexuell eller antisemist utan några som helst grunder. Föräldrarna har ju inte tid att uppfostra ungarna längre, kan man inte ha lite jävla omdöme när man väljer vem som ska få sitta och yttra sig i tv-soffan?
You kiss my lips, and then it’s done: I’m back on Boogie Street.
I onsdags var jag på Leonard Cohen med några vänner. Vi började peppa hemma hos Sara L med pizza, rödvin och The Essential-skivan. Konserten var fantastisk. Han var fantastisk. Men tyvärr satt jag och mer eller mindre kokade av ilska under första akten för att vissa människor bara inte kan ta hänsyn. Kanske överdrev jag en aning men jag hade sett fram emot att se Cohen i flera månader och då blir det svårt att ha överseende med människor som stör. Han, en medelålders solarietorsk med backslick satt och visade bilder på sin mobil som han tagit på henne, en överblonderad, plastikopererad kvinna närmare fyrtio. Inte nog med att mobilen bländade mig med hennes halvnakna bilder, hon satt dessutom och skrattade så högt att det överröstade musiken. När första akten var slut bytte jag plats med en kille så jag fick sitta med mitt sällskap. Köpte tyvärr min biljett lite för sent så vi hamnade inte bredvid varandra.
I övrigt var konserten underbar, jag gick runt i ett cohen-rus i flera dagar efteråt. Den enda låten jag saknade var ”The Stranger Song”. Men annars tycker jag han lyckades få med allt. Recensenterna klagade på att han markerade bandet så mycket som att han ville lämna över sin musik, och visst gjorde han det. Han är ju trots allt 74, och även om det fanns kvar att ge så fick man intrycket av att det nog inte skulle bli så många fler turnéer. Jag är tacksam att jag fick chansen att se honom, hans musik ligger väldigt nära hjärtat och det var svårt att inte bli förälskad i den sympatiske, roliga och ödmjuke gamle mannen nere på scenen.
Leonard Cohen: The Stranger Song
Förresten...
maybe I dont really want to know how your garden grows
I torsdags var jag och min kärevän John på Wombats på debaser. Jag och Johns relation brukar fokuseras runt spelningar - han är min konsertkompis. Det är skönt att ha ngn som uppskattar livemusik lika mycket och alltid är game med kort varsel. Vi var förövrigt på Kristian Anttilas spelning i tisdags med sisådär ett hundra fjortonåringar. Jädrar vilket drag. Det är så jävla tråkigt att folk blir så förbannat medvetna och stela när de blir lite äldre. På Kafé 44 gungade lokalen, folk dansade som galningar trots fyrtio graders värme och ingen alkoholservering. Då får man sig en tankeställare - vad hände? Varför kan man inte alltid vara - som när man var fjorton? Var tog livsglädjen vägen? På spelningar för myndiga personer står folk stilla, med öl i handen och nickar i takt till musiken. Fjortonåringarna slänger av sig kläderna och hoppar så de nästan studsar mot taket.
Eller har det med Stockholm att göra?
Det var ös på Wombats, men det kanske var för att de släppte in minderåriga?
The Wombats @ debaser medis 9/10
THE CITY AND NO SEX
har jag per 1/10 bestämt mig för att leva i celibat.
Ja, du läste rätt. Under en tre månaders period kommer jag att avsäga mig all sexuell kontakt, det vill säga att fram till Nyårsafton får jag inte ha sex eller kyssas. Detta är ett jävligt stort steg för mig, kanske mer eller mindre omöjligt men jag tror att om jag klarar det kan det vara hälsosamt. Tanken är att det ska vara helande, stärka mig som människa och allt det där, men mest gör jag det för att jag är så jävla trött på killar.
Jag vet att det finns några bra där ute, det har jag faktiskt hört talas om, problemet är bara att JAG aldrig träffar dem. Eller så blir hela grejen för sexuellt laddad och man kommer aldrig till biten där man ska lära känna varandra. Skulle det vara så att jag kommer att träffa någon som verkar intressant under denna period så får han väl tid på sig att bevisa att han är värd besväret. Det känns som att jag har ALLA odds emot mig, men jag tänker ge det här en chans, man kan ju inte förvänta sig att något ska förändras om man inte är villig att själv göra en förändring.
ja det är ju tur att de har lång hållbarhetstid.
Jag följer inte idol men...
Johan Palm - You don't know what love is
Tack Kristian Anttila - du VET hur man orsakar en jordbävning ;)
Men jag saknade denna...