Melankolisk rock, påskmat och singelskam.
Påsken är slut. Kanske inte tekniskt sett men för mig är den det. Jag kände att det var dags att återgå till mitt eget. Mitt hem. Mitt organiserade kaos. Jag har tusen saker att göra och kunde inte med gott samvete stanna kvar i Märsta även om det var underbart att återse familjen. Fredagen spenderades i Annas fina nya lägenhet som tagit minst ett kvartal att renovera. Men ska man göra det så ska man göra det på riktigt, inga genvägar, inget slarv. Och personligen skulle jag nog vilja säg att den är perfekt. Hur fin som helst.
Inflyttningsfesten var en trevlig tillställning, även om jag gärna klarat mig utan att spendera fredagskvällen med vissa som ingick i sällskapet. Jag blir illamående av lyckliga par som skall smeta upp hur förbannat lyckliga de är och hur bra allting går för dem och hur otroligt länge de varit tillsammans. Jaha, kul för er, tänker jag. Men när man får mindervärdesblickar för att man är singel så vill jag kräkas. Jag kanske valt att inte ingå i en relation för en gångs skull? Jag kanske inte haft turen att hitta ngn som jag tycker om som har ömsesidiga tankar om mig. Kanske är saker bara aningen för komplicerade för mig. Men det betyder väl inte att jag ska behöva stå ut med åhviärsåjävlalyckligaochvi hånglarochharsex-varjedagf astvivarittillsammansihund raår? Det är okej, jag står ut med det ibland för att jag älskar min kära väninna och får man helt enkelt finna sig i att hon har en klase vänner jag får le artigt emot och tycka illa om i smyg.
Med lördagen kom självfallet en bakfylla, för vem står ut med parsnacket utan att förtära mängder med alkohol? Visserligen var det inte så farligt, jag hade bara lite huvudvärk. Jag vinglade hem till mamma på höga klackar vid tolvsnåret och vi åkte för att handla påskmat.
Fick låna en varm tröja av lillebror med vårt efternamn på ryggen. Det stod ett par stiliga pojkar vid grönsakerna som liksom oss verkade vara ute i sista minuten. De sneglade lite mot vårt håll och lillebror berättade att ngn av dem går i nian på hans skola. Jag spärrade upp ögonen och förstod att de förmodligen undrat vilken klass jag gick i eftersom jag haft lillebrors skoltröja på mig (Nej det finns inget gymnasium på min brors skola). Jag kände mig som en tant med dimmig syn som trott att ngn av de där småpaltarna varit i min ålder. Den äldsta var visserligen myndig men snuddade ändå på gränsen vid barnarov.
Påskmiddag blev det för familj och ett par nära vänner. Käraste mormor var på plats och jag beundrar henne enormt för att hon alltid håller ett leende på läpparna trots allt hon varit igenom de senaste åren; först morfars bortgång i Alzheimers, en tumör och två strokes. Det enda jag ångrar med att flytta från Märsta är väl att jag får se henne allt mer sällan. Det är nu tydligen på kartan att vi ska på en familjetripp till min morbror i Värmland över Kristi himmelfärd. Då alla verkar ta med sig en bekant undrar jag vem jag skall utsätta för denna get together.
Kvällen spenderades med småsyskonen, först skissade jag på en avslutningsklänning till lillasyster och vi kom äntligen överens om en vit babydollklänning med en rosett i ryggen. Sen hängde jag med lillebror. Vi såg på 300, som var precis lika bra som jag förväntat mig, han försökte lära mig ta ett par ackord på hans gitarr, han spelade en låt han börjat fila på för mig och det slutade med att vi somnade på sofforna i vardagsrummet framför ?the Rock? på trean. Det var en trevlig kväll, jag träffar mina kära syskon alltför sällan.
Men nu är jag hemma. Sitter och lyssnar på gamla Kent-låtar och laddar hem mina tv-serier samtidigt som jag skissar på lite skolarbete. Skall ha en hel kollektion färdigställd på tisdag och det ser ut som att det blir en lång dag imorgon.
Dagens Soundtrack - Kent - Önskar att någon...
Inflyttningsfesten var en trevlig tillställning, även om jag gärna klarat mig utan att spendera fredagskvällen med vissa som ingick i sällskapet. Jag blir illamående av lyckliga par som skall smeta upp hur förbannat lyckliga de är och hur bra allting går för dem och hur otroligt länge de varit tillsammans. Jaha, kul för er, tänker jag. Men när man får mindervärdesblickar för att man är singel så vill jag kräkas. Jag kanske valt att inte ingå i en relation för en gångs skull? Jag kanske inte haft turen att hitta ngn som jag tycker om som har ömsesidiga tankar om mig. Kanske är saker bara aningen för komplicerade för mig. Men det betyder väl inte att jag ska behöva stå ut med åhviärsåjävlalyckligaochvi hånglarochharsex-varjedagf astvivarittillsammansihund raår? Det är okej, jag står ut med det ibland för att jag älskar min kära väninna och får man helt enkelt finna sig i att hon har en klase vänner jag får le artigt emot och tycka illa om i smyg.
Med lördagen kom självfallet en bakfylla, för vem står ut med parsnacket utan att förtära mängder med alkohol? Visserligen var det inte så farligt, jag hade bara lite huvudvärk. Jag vinglade hem till mamma på höga klackar vid tolvsnåret och vi åkte för att handla påskmat.
Fick låna en varm tröja av lillebror med vårt efternamn på ryggen. Det stod ett par stiliga pojkar vid grönsakerna som liksom oss verkade vara ute i sista minuten. De sneglade lite mot vårt håll och lillebror berättade att ngn av dem går i nian på hans skola. Jag spärrade upp ögonen och förstod att de förmodligen undrat vilken klass jag gick i eftersom jag haft lillebrors skoltröja på mig (Nej det finns inget gymnasium på min brors skola). Jag kände mig som en tant med dimmig syn som trott att ngn av de där småpaltarna varit i min ålder. Den äldsta var visserligen myndig men snuddade ändå på gränsen vid barnarov.
Påskmiddag blev det för familj och ett par nära vänner. Käraste mormor var på plats och jag beundrar henne enormt för att hon alltid håller ett leende på läpparna trots allt hon varit igenom de senaste åren; först morfars bortgång i Alzheimers, en tumör och två strokes. Det enda jag ångrar med att flytta från Märsta är väl att jag får se henne allt mer sällan. Det är nu tydligen på kartan att vi ska på en familjetripp till min morbror i Värmland över Kristi himmelfärd. Då alla verkar ta med sig en bekant undrar jag vem jag skall utsätta för denna get together.
Kvällen spenderades med småsyskonen, först skissade jag på en avslutningsklänning till lillasyster och vi kom äntligen överens om en vit babydollklänning med en rosett i ryggen. Sen hängde jag med lillebror. Vi såg på 300, som var precis lika bra som jag förväntat mig, han försökte lära mig ta ett par ackord på hans gitarr, han spelade en låt han börjat fila på för mig och det slutade med att vi somnade på sofforna i vardagsrummet framför ?the Rock? på trean. Det var en trevlig kväll, jag träffar mina kära syskon alltför sällan.
Men nu är jag hemma. Sitter och lyssnar på gamla Kent-låtar och laddar hem mina tv-serier samtidigt som jag skissar på lite skolarbete. Skall ha en hel kollektion färdigställd på tisdag och det ser ut som att det blir en lång dag imorgon.
Dagens Soundtrack - Kent - Önskar att någon...
Noterat
Trackback