Sailorlove
I min tristess och mitt nyinkomnalönerus har jag börjat internetshoppa till vansinne. Var riktigt nära att beställa denna från Forever21.com men som tur är kom jag till sans när jag insåg att frakten förmodligen kostar mer än tröjan så jag får väl göra en själv. Hursomhelst tyckte jag den var lovely och skulle passa mina röda 50talslackpumps som perfekt.
Vårjacka
morgonen inleddes med Anttilalycka i hörlurarna och ett ofrånkomligt leende på läpparna. Det är svårt att inte le åt Anttila; hans genialiska texter och medryckande toner går rakt in i hjärtat. Det är vår. Har jag bestämt. Idag har jag på mig min nya vårjacka för första gången som jag till min stora förtjusning hittat till ett helt klart överkomligt pris på H&M. Det lär bli ett par till vårjackor iår men denna var en fin början. A-linjeformen passar mig utmärkt. känns som att alla toppar/jackor/klänningar jag köper numera kommer i den modellen...
Ikväll blir det middag och film i märsta med mina darlings. En liten torsdagstradition vi infört, även om den bara är några veckor gammal så känns den självklar på något sätt.
Igår frångick jag alla mina principer och skapade ett nytt helgon-konto. Jag hade avslutat mitt förra och tänkt att jag skulle nöja mig med facebook men i en kväljande våg av arbetsbrist och tristess efter lunch igår blev jag ett helgon igen. Tyvärr verkar jag dock vara den enda som hittat tillbaka dit av mina vänner. Känns som att alla avslutat sina konton, och om inte så är de så inaktiva som möjligt =(
Ikväll blir det middag och film i märsta med mina darlings. En liten torsdagstradition vi infört, även om den bara är några veckor gammal så känns den självklar på något sätt.
Igår frångick jag alla mina principer och skapade ett nytt helgon-konto. Jag hade avslutat mitt förra och tänkt att jag skulle nöja mig med facebook men i en kväljande våg av arbetsbrist och tristess efter lunch igår blev jag ett helgon igen. Tyvärr verkar jag dock vara den enda som hittat tillbaka dit av mina vänner. Känns som att alla avslutat sina konton, och om inte så är de så inaktiva som möjligt =(
Britneyhat och extrapengar
Till min stora förtjusning insåg jag idag att jag fått lite mer lön
än vanligt denna månad så efter jobbet blir det shopping =)
Passade redan på lunchen på att marathon shoppa lite
och hittade ett par stört snygga neonrosa lackpumps.
Jag skulle vilja lägga upp en bild men det verkar inte
finnas ngn som jag kan sno ngnstans ifrån =(
hittade en underbar tröja på e-bay som tyvärr
blivit bortplockad nu. jag är dock helt inställd
på att trycka upp min egen. så här ser trycket ut:
än vanligt denna månad så efter jobbet blir det shopping =)
Passade redan på lunchen på att marathon shoppa lite
och hittade ett par stört snygga neonrosa lackpumps.
Jag skulle vilja lägga upp en bild men det verkar inte
finnas ngn som jag kan sno ngnstans ifrån =(
hittade en underbar tröja på e-bay som tyvärr
blivit bortplockad nu. jag är dock helt inställd
på att trycka upp min egen. så här ser trycket ut:
Taxi Cab Heels
Hittade ett par stört snygga pumps på modcloth.com
fan att det ska vara så jävla dyrt med frakt bara =(
fan att det ska vara så jävla dyrt med frakt bara =(
Skitfacebook
I-landsproblem i all ära men det är vansinnigt enerverande när man sätter sig ner och svarar på ett långt mail och när man äntligen ska slänga iväg det så får man något jävla felmeddelande om något serverfel eller liknande. Ojoj, sorry sorry, du får nog skriva om allting från början igen för att just nu fick vi fel på något som vi inte kunde varna dig om innan du började skriva. JävlaskitFacebook.
Jag vet inte vad det är med den communityn men jag har mer eller mindre lagt ner alla andra kommunikationsvägar vänner emellan. Vem behöver msn när man kan facebooka? Telefonen finns förstås fortfarande med i bilden men pinsamt nog så kollar jag nog min facebook oftare än mobilen. Man blir så jävla less på att slöfacebooka att man utvecklar någon slags hatkärlek gentemot sidan.
ALLA har facebook. och allas liv är uppsmetade på sidan. Min sambo skulle testa reaktionen och hur hookade hennes vänner är på facebook så hon ändrade sin relationsstatus från singel till förlovad. herrejevlar vad mailen strömmade in. gratulationer regnade in från gamla klasskompisar som inte haft en vettig konversation med på år och dar. Om det står så på facebook, jamen då är det ju sant ;)
För att inte tala om alla dessa värdelösa applikationer. Visst finns det några som kan vara rätt kul men allvarligt. En gång när jag var på semester så loggade jag inte in på en hel vecka. När jag väl loggade in hade jag femtio applikationsspam från div sk vänner. FEMTIO! gud hatar mig...
Sitter på jobbet med svullna ögon och om 4 timmar får jag bege mig hemåt. Ikväll blir det rödvin med en god vän. Och mat. Men mest rödvin för mig tror jag, och cigaretter. Det ska bli fint.
Den här låten har gått varm i hörlurarna de senaste dagarna...
Jag vet inte vad det är med den communityn men jag har mer eller mindre lagt ner alla andra kommunikationsvägar vänner emellan. Vem behöver msn när man kan facebooka? Telefonen finns förstås fortfarande med i bilden men pinsamt nog så kollar jag nog min facebook oftare än mobilen. Man blir så jävla less på att slöfacebooka att man utvecklar någon slags hatkärlek gentemot sidan.
ALLA har facebook. och allas liv är uppsmetade på sidan. Min sambo skulle testa reaktionen och hur hookade hennes vänner är på facebook så hon ändrade sin relationsstatus från singel till förlovad. herrejevlar vad mailen strömmade in. gratulationer regnade in från gamla klasskompisar som inte haft en vettig konversation med på år och dar. Om det står så på facebook, jamen då är det ju sant ;)
För att inte tala om alla dessa värdelösa applikationer. Visst finns det några som kan vara rätt kul men allvarligt. En gång när jag var på semester så loggade jag inte in på en hel vecka. När jag väl loggade in hade jag femtio applikationsspam från div sk vänner. FEMTIO! gud hatar mig...
Sitter på jobbet med svullna ögon och om 4 timmar får jag bege mig hemåt. Ikväll blir det rödvin med en god vän. Och mat. Men mest rödvin för mig tror jag, och cigaretter. Det ska bli fint.
Den här låten har gått varm i hörlurarna de senaste dagarna...
Värmland igen.
I tisdags åkte jag tillbaka till värmland igen och idag kom jag tillbaka. Det kändes bra att åka igen, att få ett slut och ta farväl. Det är ett mörkt sätt att starta året iår. Igår bestämde jag mig att åka förbi Geijer sisådär i sista minuten. Skolan var sig lik förutom att den svärmade av främmande ansikten, nja och så en jättelik snösnopp som ngn slängt ihop utanför lärarrummet. Haha, vad jag inte hade gett för att se rektorns min när han fått syn på den. Fick en nostalgichock när jag klev in i skolbyggnaden. Och bara för att breda på förvirringen stod där tre gamla elever precis innanför dörren som går på skolan än. De stod där som om de stått och väntat på att jag skulle dyka upp, bara sådär två år senare.
Besöket var bitterljuvt, platserna var som en käftsmäll med både fina och svåra flashbacks. Det känns underligt men ändå självklart att året där förändrade mitt liv. Det finns något slags tomrum inom mig efter jag lämnat skolan. Inte för att jag vill höja den till skyarna, men den trängde sig in och svällde upp som någon slags jäst deg i hjärtat och sen jag flyttat därifrån har jag något slags irriterande jävla hål i hjärtat jag inte riktigt lyckas fylla igen. Det har med människorna att göra. Mina fina, kära och bästa vänner jag träffade där. Lyckan att få ha dem så tätt inpå och att veta att de bara fanns ett par dörrar ner och världen skulle rasa samman.
Varken Täby, Göteborg, Västerås, Fagersta, Mora, Säffle eller alla andra ställen de fina du bor ligger ett par dörrar bort. Det är nästan ett helt Sverige emellan oss nu. Den famösa Geijerångesten infann sig faktiskt inte. Det kanske var för att jag var där så kort stund. Men något annat tog luften ur mig. Saknaden. Fy helvete vad jag saknar er.
Denna Bild snodde jag från Elvira. <3
Besöket var bitterljuvt, platserna var som en käftsmäll med både fina och svåra flashbacks. Det känns underligt men ändå självklart att året där förändrade mitt liv. Det finns något slags tomrum inom mig efter jag lämnat skolan. Inte för att jag vill höja den till skyarna, men den trängde sig in och svällde upp som någon slags jäst deg i hjärtat och sen jag flyttat därifrån har jag något slags irriterande jävla hål i hjärtat jag inte riktigt lyckas fylla igen. Det har med människorna att göra. Mina fina, kära och bästa vänner jag träffade där. Lyckan att få ha dem så tätt inpå och att veta att de bara fanns ett par dörrar ner och världen skulle rasa samman.
Varken Täby, Göteborg, Västerås, Fagersta, Mora, Säffle eller alla andra ställen de fina du bor ligger ett par dörrar bort. Det är nästan ett helt Sverige emellan oss nu. Den famösa Geijerångesten infann sig faktiskt inte. Det kanske var för att jag var där så kort stund. Men något annat tog luften ur mig. Saknaden. Fy helvete vad jag saknar er.
Denna Bild snodde jag från Elvira. <3
Emilkärlek
Jag hittade detta fantastiska klipp från Emil Jensens framträdande i Vitabergsparken i somras.
Har letat överallt efter denna låt. Den är helt underbar.
Har letat överallt efter denna låt. Den är helt underbar.
"Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha?
vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra?
Integritet, vad har det någonsin gjort för mig?
Och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig"
disneylycka och cancer
Nu har jag gjort det, sett den nya disneyfilmen och jag blev mäkta imponerad. Trodde faktiskt inte att den skulle vara så bra men de lyckades verkligen locka fram de där känslorna man hade när man var barn och såg prinsessfilmerna. Den var fullkomligt lovely. Skulle vilja påstå att den gjorde min helg, mycket med tanke på att resten av helgen satt jag instängd på mammas rum i märsta då syrran hade födelsedagsfest. Med förkylning och allt så hade jag sett fram emot att sova tidigt (ja iaf vid ett...) men både fredag och lördag var det tydligen singstar-party i familjehemmet för alla hennes vänner och jag fick inte en blund före fyra. det är svårt att somna när hela huset skakar och singstarvrålen går rakt genom väggarna. Hade det varit vilken annan helg som helst så hade jag slängt ut ungdomarna men nu fyllde hon ju faktiskt år, och då får man väl hållas lite antar jag.
Ikväll kommer mamma hem, vilket innebär att jag borde kunna flytta hem till Bromma igen. Jag var där igår och packade om mina väskor och hängde med min älskade sambo Åsa som redogjorde det senaste skvallret om lösaktiga män i våra liv. Sen började vi prata om svåra saker och så låg ångesten som ett täcke över lägenheten. Jag tror ingen av oss sov en blund inatt.
Jag vet inte hur det är meningen att man ska göra när man väntar på att någon ska dö. Man är van vid att personen ska finnas där och det är som någon slags löjlig självklarhet. Men han kommer att gå bort. Han kommer att lämna oss snart och jag vet inte vad man gör med den vetskapen. Borde jag göra eller säga ngt? Snart kommer det vara försent men likt förbannat står jag maktlös utan ord. Jag är glad om jag fört ngt slags ljus till min morbrors ensliga liv och det tror jag att jag har. Även om han aldrig säger det till mig så säger han fina saker om mig ibland till mamma. Jag beundrar honom, jag vet verkligen inte hur han gör. Hur orkar man leva när man vet att man ska dö? När man allt gör ont och det inte finns några krafter kvar? När det enda som finns kvar är skinn, ben och morfin? Jag antar att det inte riktigt finns ngt val. Man gör vad man måste. Varför ge upp när det finns så mycket kvar att leva för?
Jag har hört att jag är stark men jag vet inte. För mig handlar det mest om att bita ihop och genomlida det som är svårt, det finns inget val. Det är bara att försöka hålla hoppet vid liv om att det någon gång igen kommer bli lite lättare att andas. Jag kommer att sakna honom. Jag hoppas han vet det för jag kommer aldrig våga säga det.
Snön smälter äntligen och det börjar bli varmare, men det är fortfarande mörkt. Det känns som att det är mörkt hela tiden, till och med när solen lyser. Jag börjar få slut på goda tankar, såna där som gör att man kan slappna av. Istället ligger jag vaken om nätterna, vrider och vänder mig. Allting är väldigt mörkt nu. Jag har nästan glömt bort hur det var när det var ljust.
Ikväll kommer mamma hem, vilket innebär att jag borde kunna flytta hem till Bromma igen. Jag var där igår och packade om mina väskor och hängde med min älskade sambo Åsa som redogjorde det senaste skvallret om lösaktiga män i våra liv. Sen började vi prata om svåra saker och så låg ångesten som ett täcke över lägenheten. Jag tror ingen av oss sov en blund inatt.
Jag vet inte hur det är meningen att man ska göra när man väntar på att någon ska dö. Man är van vid att personen ska finnas där och det är som någon slags löjlig självklarhet. Men han kommer att gå bort. Han kommer att lämna oss snart och jag vet inte vad man gör med den vetskapen. Borde jag göra eller säga ngt? Snart kommer det vara försent men likt förbannat står jag maktlös utan ord. Jag är glad om jag fört ngt slags ljus till min morbrors ensliga liv och det tror jag att jag har. Även om han aldrig säger det till mig så säger han fina saker om mig ibland till mamma. Jag beundrar honom, jag vet verkligen inte hur han gör. Hur orkar man leva när man vet att man ska dö? När man allt gör ont och det inte finns några krafter kvar? När det enda som finns kvar är skinn, ben och morfin? Jag antar att det inte riktigt finns ngt val. Man gör vad man måste. Varför ge upp när det finns så mycket kvar att leva för?
Jag har hört att jag är stark men jag vet inte. För mig handlar det mest om att bita ihop och genomlida det som är svårt, det finns inget val. Det är bara att försöka hålla hoppet vid liv om att det någon gång igen kommer bli lite lättare att andas. Jag kommer att sakna honom. Jag hoppas han vet det för jag kommer aldrig våga säga det.
Snön smälter äntligen och det börjar bli varmare, men det är fortfarande mörkt. Det känns som att det är mörkt hela tiden, till och med när solen lyser. Jag börjar få slut på goda tankar, såna där som gör att man kan slappna av. Istället ligger jag vaken om nätterna, vrider och vänder mig. Allting är väldigt mörkt nu. Jag har nästan glömt bort hur det var när det var ljust.
Nytt år
Då var det dags igen, en ny start, nya löften att bryta, nya besvikelser och antiklimax. Negativ? nej, jag är väl bara realist. Det är inte så farligt som det låter men jag tror att jag slutat tro på kärleken. Igen. Jag är singel. Igen. Men det är inte så farligt, kanske är lika bra. Behöver vara själv efter allt kaos.
Nyråsafton var över förväntningarna. Var nära på att låsa in mig hemma och strunta i allt först men det hela blev jättefint till slut. God mat, trevligt sällskap, sång, musik ochen god stämning genom hela kvällen. Ett minus var dock att mina vinterskor blev fullkomligt genomblöta och nu luktar död katt och disktrasa. De ligger på det varma golvet i badrummet i hopp om att de ska bli användbara igen. vet inte om jag kan slänga in dem i tvättmaskin med fuskpälsen. nja nåt för jag göra iaf. det går ju knappt att gå in i badrummet utan att få kväljningar =(
Är sjukt pepp på vår och sommar. Kan inte påstå att jag är särskilt intresserad av att behålla den här blaskiga låtsasvintern särskilt länge till. Nej jag ser fram emot, sommarnätter, festival, sol, bad, slippa vinterjackan... och sisådär ett hundra saker till jag inte kan sätta ord på just nu.
Ett nyårslöfte har jag. Körkort innan sommaren =)
och här är en bild på drömbilen...
Nyråsafton var över förväntningarna. Var nära på att låsa in mig hemma och strunta i allt först men det hela blev jättefint till slut. God mat, trevligt sällskap, sång, musik ochen god stämning genom hela kvällen. Ett minus var dock att mina vinterskor blev fullkomligt genomblöta och nu luktar död katt och disktrasa. De ligger på det varma golvet i badrummet i hopp om att de ska bli användbara igen. vet inte om jag kan slänga in dem i tvättmaskin med fuskpälsen. nja nåt för jag göra iaf. det går ju knappt att gå in i badrummet utan att få kväljningar =(
Är sjukt pepp på vår och sommar. Kan inte påstå att jag är särskilt intresserad av att behålla den här blaskiga låtsasvintern särskilt länge till. Nej jag ser fram emot, sommarnätter, festival, sol, bad, slippa vinterjackan... och sisådär ett hundra saker till jag inte kan sätta ord på just nu.
Ett nyårslöfte har jag. Körkort innan sommaren =)
och här är en bild på drömbilen...