vårsol och grannjävlar
Jag har nu inte lämnat min lägenhet på 37 timmar, utan att vara riktigt säker på vad det är som håller mig inne. Det är en vacker dag utomhus och jag har ett minne av att jag lovat min kallhällkompis Johan att ta en promenad ngn gång under dagen.
Jag sitter på min säng och tittar på hur solljuset reflekteras mot träden utanför mitt fönster som täcker min sjöutsikt. Min franska balkong(måste jag säga det där en gång till kommer jag att kräkas, det är ingen balkong! Det är en dörr med ett staket på andra sidan!) står på glänt och jag vaknade nyss av barnen som leker nere på lekplatsen utanför mitt fönster. Då jag annars inte brukar vara särskilt förtjust av att bli väckt på morgonen av ngt annat än min egen kroppsklocka måste jag medge att det var ganska trevligt att vakna idag.
Efter att ha haft ett par enerverande veckor med mina grannar som bor över mig känns det äntligen som att jag kan vila ut. Jag fick ett ganska obehagligt brev av dem i mitten på förra veckan. Det var ett uppklippt apoteketkuvert som var hoptejpat med läkartejp och innehåll ett tio sidor långt handskrivet brev grammatiskt handikappad svenska som någon tredjepart tydligen hade rättat innan de slängde ner det i mitt brevinkast. Jag kanske först ska medge att jag har en last, en dålig vana, att ibland när jag inte kan sova, ställer mig vid balkongdörren och röker en cigarett. Jag vill inte kalla mig själv en rökare, jag röker inte regelbundet och långt ifrån mycket, på en dålig vecka kanske jag röker tre cigaretter. Det var nu det här fruktansvärda som mina grannar klagade på. De anser att jag förgiftar dem med min tobaksrök då jag står i balkongdörren och röker, eftersom de själva tydligen konstant måste ha sin balkongdörr öppen och vädra för att de ?behöver syre? då de är ?trötta och sjuka?. Tre sidor av den personattackerande novellen handlade om ett tillfälle för en månad sen, en söndag natt, då jag stått vid min balkongdörr och rökt en cigarett. De hade tydligen vaknat och sprintat för att stänga sin dörr och var väldigt förfärade över att jag inte bett om ursäkt, måste jag påpeka att jag redan gått in i lägenheten igen när grannen dunsade över golvet för att stänga? Jag hade då tydligen förstört deras nattsömn och hela deras måndag, och därav hela deras vecka ? med en cigarett. Brevet innehöll även andra saker som gjorde mig lite illa till mods. De påpekade att jag kanske inte borde duscha och diska sent på kvällarna då grannen under mig börjar arbeta tidigt om morgnarna, men att det är ganska trevligt när jag sjunger ibland. Plötsligt blir det en helt annan sak att leva i sin lägenhet. Väggarna har ju tydligen öron, och grannarna kartlägger allt jag gör. Så om inte det räckte så hotade de med att ta upp mitt ärende(?) på föreningsstämman om jag inte lämnade ett svar om huruvida jag tänkte fortsätta röka eller inte. Jag och min kära väninna Åsa gick upp till grannarna för att be om ursäkt för mitt oacceptabla beteende men då vågade de plötsligt inte öppna dörren. Det passar nämligen att lämna hotfulla brev till sina grannar, men när de ringer på dörren så försöker man låtsas som att man inte är hemma. De var ju förstås hemma. Det är lyhört och vi hörde dem röra sig i lägenheten både före och efter vårt besök. Min hyresvärd backar mig och jag har nu inte hört från grannarna sen dess. Så ja, nu kan jag nog vila ut. Även om jag blir lite nervig när jag tänker på att de hör allt jag gör. Visserligen hör jag nästan allt mina grannar gör också, men de lyssnar. Hur creepy är inte det?
Jag sitter och lyssnar på Håkan Hellström?s ?gårdakvarnar och skit? som alltid får mig att tänka på min bäste vän Per. En rad trevliga minnen från korridoren vi bodde i dyker upp när jag hör den här låten. Når vi kom tillbaka efter jullovet till exempel dansade vi till den på golvet i hans studentrum, skrattade och han argumenterade för att det här faktiskt var den bästa låten Håkan har skrivit. Textraden ?Jag går inte isär när jag går med dig? kommer jag därefter alltid att förknippa med Per, min norrländska älva som alltid finns där när världen faller isär.
Nej nu får jag ta mig samman och äta ngt, min mage protesterar högljutt mot mitt kamperande i sängen. Kanske blir en springtur i vårsolen efter frukost rentav. Idag känns det som att jag måste ha en produktiv dag med tanke på hur lat och seg jag varit i helgen hittills. Fika med ex är också inplanerat. Får se vad det blir av det.
