Lervälling och Värmlänningar (2007-07-15)
Sådärja. Nu är jag äntligen hemma. Och jag har duschat, i kanske en timme innan jag började känna mig ren igen. Bara att få gå på en toalett som spolar känns ju oerhört lyxigt. Jag har nu levt i Arvikaleran i fem dagar och måste medge att jag inte hade en jävla aning vad jag gav mig in på när jag åkte dit.
Är jag för gammal för att uppskatta att bo i tält och inte duscha på en vecka eller är jag bara för ren och pryd? Jag tycker dock ändå jag kämpade tappert och accepterade levnadsförhållandena någurlunda bra. Det var inte förrän igår kväll som jag faktiskt inte stod ut längre. Tanken var ju att jag skulle sova en natt till i det därjävla tältet och sen åka hem tidigt på söndagsmorgonen.
Och så kom regnet. Sankmark, lera och en ourthärdig stank fick mig att slänga ihop min packning och ringa med gråten i halsen till min vän Magnus som lyckades snacka till mig en sovplats i hans väns stuga. Nu kanske du tänker: "Men varför i helvete åkte du till Arvikafestivalen" och då är ju mitt självklara svar: Musiken. Efter att jag sett Emil Jensen på lördagskvällen som kanske var det bästa på hela festivalen så orkade jag inte mer. Det blir svårt att njuta när allt man äger och har är antingen fuktigt eller blött, ciggen är slut och hela campingen ser ut som en stor lerpöl.
Kanske är jag alltför kräsen för att leva festivallivet, hade jag åkt till Roskilde detta år så hade jag förmodligen avlidit. Det var nog som min bilkamrat Linda sa "Jag har varit i helvetet och kommit tillbaka så nu klarar jag vadfan som helst". Men jag måste nog erkänna att det var värt det. 15 spelningar lyckades jag se på tre dagar och jag tror inte jag var missnöjd med ngn av dem.
Nu när jag sitter hemma i värmen, nyduschad och välbehållen med det första riktiga mål maten i mig på nästan en vecka kan jag se tillbaka på bilderna och tänka: Det här var nog ngt av det bästa jag gjort.
Är jag för gammal för att uppskatta att bo i tält och inte duscha på en vecka eller är jag bara för ren och pryd? Jag tycker dock ändå jag kämpade tappert och accepterade levnadsförhållandena någurlunda bra. Det var inte förrän igår kväll som jag faktiskt inte stod ut längre. Tanken var ju att jag skulle sova en natt till i det därjävla tältet och sen åka hem tidigt på söndagsmorgonen.
Och så kom regnet. Sankmark, lera och en ourthärdig stank fick mig att slänga ihop min packning och ringa med gråten i halsen till min vän Magnus som lyckades snacka till mig en sovplats i hans väns stuga. Nu kanske du tänker: "Men varför i helvete åkte du till Arvikafestivalen" och då är ju mitt självklara svar: Musiken. Efter att jag sett Emil Jensen på lördagskvällen som kanske var det bästa på hela festivalen så orkade jag inte mer. Det blir svårt att njuta när allt man äger och har är antingen fuktigt eller blött, ciggen är slut och hela campingen ser ut som en stor lerpöl.
Kanske är jag alltför kräsen för att leva festivallivet, hade jag åkt till Roskilde detta år så hade jag förmodligen avlidit. Det var nog som min bilkamrat Linda sa "Jag har varit i helvetet och kommit tillbaka så nu klarar jag vadfan som helst". Men jag måste nog erkänna att det var värt det. 15 spelningar lyckades jag se på tre dagar och jag tror inte jag var missnöjd med ngn av dem.
Nu när jag sitter hemma i värmen, nyduschad och välbehållen med det första riktiga mål maten i mig på nästan en vecka kan jag se tillbaka på bilderna och tänka: Det här var nog ngt av det bästa jag gjort.
Noterat
Trackback