Kom kom Armageddon, om vi nån gång, nånsin blir som dom...
Efter en trasig söndag har jag återhämtat mig och är nu tillbaka på kontoret. Helgen har varit bra, Göteborg lika charmerande som vanligt och det var fint att träffa Malin igen.
Fredagkvällen grillade vi på en klippa med utsikt över hela Göteborg. Förutom att kylan satte in ordentligt så fort solen gått ner så var det hur härligt som helst. Det blev benfria kotletter, mozzarella sallad, grillade grönsaker och någon italiensk bbq-sås med folköl och grillad ananas till efterrätt till toner av Håkan Hellström. En perfekt avrundning på en lång dag.
Lördagen spenderades med Gustav, vi skrev mer musik som jag är riktigt peppad på att ta med till Per så han får producera den. Känns som att det kan bli något riktigt bra av det här projektet :)
På kvällen lagade jag en försenad födelsedags middag till Malin när hon ramlade hem från jobbet och landade i en hög i hallen. Jag ställde ett glas rött bredvid Malin-högen och så var festen igång. Efter en avsevärd mängd alkohol hamnade vi på Pustervik och såg ett band som hette Surrounded och lät lite som en blandning mellan Jimmy Eat World och Tiger Lou. Alla medlemmar såg mer eller mindre medelålders ut förutom en söt kille på keyboard som jag fastnade med blicken på ett tag ;)
Personligen skulle jag lätt stannat på Pustervik hela kvällen men vi blev övertalade av Malins kompis att vi var tvungna att följa med henne och möta upp sina kolleger på ett ställe som hette Dancing Dingo. Big mistake. Dancing Dingo visade sig vara Göteborgs vattenhål för white trash. Det var som en portal till lokalkrogen där jag växt upp; dålig musik och fula människor; ångesten var total. Det dansades till Nickleback(??) och alla människor hade sådan otrolig brist på stil att jag gav stället en chans, en öl, sen slet jag med mig Malin därifrån. Inte en poplugg i sikte.
Med en baksmälla som räckte mig hela dagen och hela kvällen igår var jag rätt färdig när jag kom hem. Lite så att det var svårt att njuta av det fina vädret. Men förutom Dancing Dingo så var Göteborgshelgen topp, men som vanligt, alldeles för kort.
Fredagkvällen grillade vi på en klippa med utsikt över hela Göteborg. Förutom att kylan satte in ordentligt så fort solen gått ner så var det hur härligt som helst. Det blev benfria kotletter, mozzarella sallad, grillade grönsaker och någon italiensk bbq-sås med folköl och grillad ananas till efterrätt till toner av Håkan Hellström. En perfekt avrundning på en lång dag.
Lördagen spenderades med Gustav, vi skrev mer musik som jag är riktigt peppad på att ta med till Per så han får producera den. Känns som att det kan bli något riktigt bra av det här projektet :)
På kvällen lagade jag en försenad födelsedags middag till Malin när hon ramlade hem från jobbet och landade i en hög i hallen. Jag ställde ett glas rött bredvid Malin-högen och så var festen igång. Efter en avsevärd mängd alkohol hamnade vi på Pustervik och såg ett band som hette Surrounded och lät lite som en blandning mellan Jimmy Eat World och Tiger Lou. Alla medlemmar såg mer eller mindre medelålders ut förutom en söt kille på keyboard som jag fastnade med blicken på ett tag ;)
Personligen skulle jag lätt stannat på Pustervik hela kvällen men vi blev övertalade av Malins kompis att vi var tvungna att följa med henne och möta upp sina kolleger på ett ställe som hette Dancing Dingo. Big mistake. Dancing Dingo visade sig vara Göteborgs vattenhål för white trash. Det var som en portal till lokalkrogen där jag växt upp; dålig musik och fula människor; ångesten var total. Det dansades till Nickleback(??) och alla människor hade sådan otrolig brist på stil att jag gav stället en chans, en öl, sen slet jag med mig Malin därifrån. Inte en poplugg i sikte.
Med en baksmälla som räckte mig hela dagen och hela kvällen igår var jag rätt färdig när jag kom hem. Lite så att det var svårt att njuta av det fina vädret. Men förutom Dancing Dingo så var Göteborgshelgen topp, men som vanligt, alldeles för kort.
Noterat
Trackback