C H R I S T I E

Jag är så jävla jävla trött på dig. Trött på att du alltid lämnar lite, att du aldrig kan sätta ner foten och vara säker på din sak. Så jävla trött på att du håller kvar mig och aldrig låter mig gå vidare. Jag tycker synd om henne. Hon som tror att hon kommer få hela lyckopaketet på posten. Hon som aldrig kommer förstå dig på djupet och som kommer nöja sig med så lite att du aldrig kommer behöva förklara vad som egentligen försegår. Du märker det kanske inte själv men för mig är det jävligt tydligt. Istället för att ta itu med dina egna problem så kastar du dig in i en relation och lovar din livstid till någon annan som du knappt känner. Allt för att slippa ta tag i skiten. Det är sorgligt, men sant. Du växer upp att bli som din far.

Du har ingen rätt att fråga mig hur mitt kärleksliv ser ut efter att ha krossat mitt hjärta så många gånger. Vi kommer ALDRIG att bli vänner. Men frågan är om du vill ha det så eller om du bara vill ha en livlina för när det kommer crasha med fästmön. Jag tänker inte vara din livlina. Det har gått för långt. Jag hatar att du fortfarande är under mitt skinn men du är iaf borta ur mitt hjärta.

En bild från den sista fina dagen. Innan du kastade allt åt helvete.